Om några månader...

 

...ska jag gå barfota här, i min barndoms Torna-Hällestad och känna gräset mellan tårna. Igår var jag ovanligt nedstämd och känslorna tog över förnuftet. Det är jobbigt att gå på cellgifter och det går mycket upp och ner. Jag får inte glömma att man faktiskt lyckats ta bort min cancertumör och att jag har stora förutsättningar att bli återställd till sommaren, cellgifterna är ju till för att förhindra recidiv. Valet är enkelt, förnuftet säger ”bit ihop” även om det inte alltid är så lätt. Hoppas ni som läser bloggen förstår att jag ur diagnostisk synvinkel är frisk men ofta känner mig mycket sjuk och trött. Just nu är aptiten tillbaka och jag kan både äta och dricka igen, till och med ta ett litet glas vin när jag så behagar...

🍷