Meningen med resor

Denna, för mig okända man vars öde fångat mitt intresse, var målet för dagens resa som blev jobbigare än vi trodde. Vi skulle ta oss till Börringe kyrka men dit kommer man inte så lätt med allmänna kommunikationsmedel. OK, vi skippade förmiddagens jogging och cyklade istället. Totalt blev det ungefär 60 kilometer. Men vad var det Karin Boye skrev...

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Äntligen Börringe kyrka i sikte!

Börringe gods bjöd på en skön paus på hemvägen.

På E 65:an vid Sturupsrondellen finns denna förlösande tunnel för oss cyklister. Är man över 190 cm lång gäller det att bocka sig.

Det är ett exempel på de upplevelser som ger en kraft. (Vägen mellan Börringe och Nötesjö)

Om Facebook

Jag har den sista tiden fått vänliga erbjudanden om att gå med i vissa Facebookgrupper. Jag nästan citerar Groucho Marx då jag säger att jag inte kan tänka mig gå med i en grupp som vill ha mig som medlem... ;-)

Datorer på 1950-talet

Vid vårt besök på Tekniska museet idag fascinerades jag av gamla datorer. Kolla detta karusellminne där varje spole består av ett magnetband. En föregångare till 1980-talets hårddiskar. Förresten är ju terabyten väl etablerad men även petabyten, Youtube lär ha hårddiskar på 40 petabyte. När kommer exabyten ( 1000 petabyte), zetabyten ( 1000 exabyte) eller yottabyten ( 1000 zetabyte)? Fortare än du tror... min första dator 1981, VIC-20, hade ett primärminne på 1,5 kilobyte!

I gamla spår

I går kväll gick vi längs det gamla järnvägsspåret mellan Malmö och Staffanstorp, en sträcka på cirka 13 km. Vi startade vid Kirseberg och kom fram vid Citygross. Det tog cirka två timmar. Långa promenader är som terapi (inte för jag är i behov av det), man pratar, upptäcker och studerar landskapet. Dessutom slipper man trafikljud och hör istället syrsor och fåglar. Själva spåren är delvis lätta att följa men bitvis är de helt igenvuxna och nästan omöjliga att se. Bilden ovan är vid målet, strax innan den nu rivna viadukten i Staffanstorp.