En av biverkningarna med cytostatika är extremt torr hud, speciellt tår och fingrar, eftersom gifterna hämmar cellnybildningen i huden. Marianne har tagit på sig rollen att sköta detta och det filas och smörjes varje dag. Mina fötter har aldig varit i bättre skick än nu!
För övrigt är det ett mycket enformigt liv just nu, det är inte lätt att variera tillvaron som man är van vid, men vi har börjat göra lite längre promenader igen, igår gick vi åtta kilometer. När alla behandlingar och operationer är klara ska det bli underbart att träna upp kroppen på nytt, jag väger just nu bara 60 kg och följaktligen har jag tappat cirka 14 kg. Själv tycker jag inte att det syns speciellt , men det känns, musklerna är svaga och finmotoriken obefintlig och min hållning blir därefter. ”Sträck på dig” får jag höra ibland men det är lättare sagt en gjort. Förmodligen påminner jag för tillfället som en blandning av ”Gollum” och ”Ringaren i Notre-Dame”!