Davidshallstorg

Det gamla polishuset rullade idag ut den röda mattan, det var tydligen dags för inflyttning efter Riksbyggens renovering till bostadshus. Vi båda arbetade här på den gamla goda tiden och det var här vi träffades första gången, mars 1972, dvs för snart 50 år sedan (fast jag blev anställd redan 1968)! På den tiden hände det forfarande att Ove Flodin kom hit till trappan (något överförfriskad) och framförde sin sång ”Den skrattande polisen” för att tigga ihop några korvöre till brännvin. https://youtu.be/uQdne2wKvHI

En något skeptisk hustru inspekterar den gamla receptionen. Man har faktiskt sparat på en del av de gamla fina detaljerna. Många gamla minnen sitter kvar i väggarna här, men att bo här skulle kännas helt främmande!

Ett inlägg i konspirationsteoriernas tidevarv

Leif GW Persson?

Nej, det var det dock inte. Mannen satt och njöt en öl i sommarsolen på Triangeln. På min fråga om den långa näsan fick jag snabbt svaret.

-Det är för att jag ljugit så mycket i mitt liv!

Leif kontrade med att ha mött denna person på Värnhem för några år sedan, visst är det samma människa?

Slips och näsa har ett tydligt släktskap…

Otroligt glädjebesked! 😃😃😃

Undersökningresultat 31 augusti: ” Dator tomografi buk var normal och visade inga tecken på recidiv.”

D.v.s. Jag är fri från cancer!