De stackars pensionärerna roar sig...

Restaurang Nils var en höjdare! Högsta poäng!

Nu tar vi igen de senaste 8 månadernas plågor.

Alla vi tre är vaccinerade och vågar äntligen träffas igen!

Äntligen vaccinerad!

Idag fick vi första dosen mot covid-19. Känns väldigt bra!

Normalisering av tillvaron

Första civiliserade badet på 8 månader! På grund av katetern i armen har jag inte fått bada alls. Det var en gudomlig känsla att bara ligga i ett hett bad i 30 minuter. Överhuvudtaget börjar livet återvända till det vanliga. Visserligen har jag kvar operationen så att jag ska bli fri från stomin men just nu tänker jag inte alls på det. Effekten av cytostatikan börjar långsamt avta och det känns underbart att ha behandlingen bakom sig. Cirka tre månader tar det innan kroppen helt har hämtat sig.

Vi kostade på oss en riktig festmåltid hos Bistro Royal på Centralen

Här befrias jag från katetern i armen som administrerat cellgifterna.

Härligt att kunna göra långa promenader igen och samtidigt har ju våren kommit till Skåne. Idag blev det faktiskt 14 grader, måste vara ett rekord för februari!

Här möts sommar och vinter. Vissa har vinterkläder, andra badar!

Mycket folk som promenerar i Västra Hamnen.

Jag kan gå långa sträckor igen, men behöver ofta sitta ner och vila.

Bästa födelsedagspresenten!✌🏼😃

Vid mitt besök på onkologen beslutades att cytostatikabehandlingen avslutas idag. Det känns helt otroligt bra att ha kommit till denna milstolpe. Magpumpen som distribuerade gifterna är nu borttagen och återlämnad. Det var den 5:e oktober behandlingen började och det blev totalt 9 omgångar. I början gick det ganska bra men efterhand kom biverkningarna alltmer att dominera, framför allt slemhinnepåverkan som gjorde det svårt att äta och dricka och därmed gick jag ner flera kilo. När det var som värst vägde jag 56 kg, nu väger jag 61kg. Nu ska kroppen hämta sig och det tar cirka 1-3 månader tills kroppens celler byggts upp på nytt. Även den tuffa smärta som ständigt gnagt på mitt humör kommer långsamt att klinga av. Nu väntar ett avslutande läkarmöte med onkologen och en återremiss till kirurgen som ska återställa tjocktarmen och stomin tas bort. Vilken härlig födelsedag det blev!

Cytostatika IX

Idag på onkologen blev det en viss förkortning av min behandlingstid då läkarna ansåg att det räcker med 10 doser, det innebär att sista behandlingen sker 1 mars. Det är klart glädjande då jag varit ordentligt påverkad och stundtals varit inlagd. Det är framförallt saltbalanserna i kroppen som farit upp och ner samt den kraftiga påverkan på slemhinnorna vilket resulterat i svårigheterna att äta och dricka. Men glädjande nog har jag gått upp några kilon! Men jag är väl medveten om vilken motståndare jag kämpar emot...

Utslag

Äntligen börjar utslagen i ansiktet lägga sig!

Om Kronprinsen

 

Sakta men säkert återfår Kronprinsen sin forna glans. Nu har man också stängt av torget som också skall helrenoveras. När blir allt färdigt? Ja, för vår del blir det när man bytt fönsterna, kanske maj-juni, hela kvarteret blir färdigt 2023-2024.

Vår inneboende klarade sin doktorsexamen idag 🇸🇪🇲🇹

Jag mår ganska bra!

De två senaste dagarna har jag faktiskt mått lite bättre och fått tillbaka min aptit. Jag har fått en veckas respit från cytostatikan och det känns väldigt bra. Däremot har huden börjat bli väldigt irriterad, det är dock inget som besvärar mig. På måndag är det dags igen, kur 9 av 12, så i slutet på mars är behandlingen över vad beträffar cellgiftsbehandlingen.

Mitt andra hem

Egentligen skulle jag komma hem idag men det blev ändrat tills imorgon. Jag har varit på onkologen så många gånger att de flesta i personalen känner igen mig. Personalen här är helt underbara och man får all den hjälp man kan önska sig. Idag har jag varit på MR-röntgen av hjärnan för att utesluta proppar eller blödningar men något sådant fanns som väl är inte. Det blev ingen cytostatika idag, man skjuter fram den en vecka. 

Vid samtliga tillfällen jag varit här har jag fått detta enkelrum och det känns väldigt bra. Här finns allt man kan önska sig, fast borta bra men hemma bäst...

Troligtvis hemgång imorgon

Är betydligt bättre nu. Imorgon ska jag få cytostatika 9/12. Mina blodvärden har stabiliserats, jag har aptit igen, så det är möjligt att jag får åka hem imorgon om blodvärdena normaliserats. 

Onkologen än en gång

Igår drabbades jag av ett förvirringstillstånd, jag var inte mig själv. Anledningen till detta var troligvis att jag sovit väldigt dåligt de senaste veckorna samt själva cellgiftsbehandlingen

Ovan kost för mig...

”Bunker ovan jord”

Det var Leif första reaktion...

Vårt hus i Kronprinsen håller på att totalrenoveras. Vi har levt i ett ständigt buller, ibland fungerar inte vattnet och elen går och kommer. Det ska bli skönt när detta är över!

Disputation - Joseph Bugeja (vår inneboende)

Han har bott hos oss i snart fem år och det blir med saknad för vår del att han åker hem till Malta. Han disputerar kring risker och nyttan av IOT.

Färdkost för tre dagar!

Temperance

Man blir nostalgisk. Papperstidningar i all ära, men visst är det behändigare med de digitala? 

Bästa bordet, korsningen Engelbrektsg-Grynbodg

Ombyggd innergård

Stora sköna sängar med duntäcke och dunkuddar.

Fin utsikt

Härlig utsikt från vår balkong när vi var i Las Palmas 2017 alltså...

Portförbjudna i vårt eget hus

Pga asbetssanering på vårt våningsplan har hyresvärlden bokat in oss på hotell tillfälligt. Vi bor på Temperance mitt i stan, inte helt fel, middag och frukost ingår. Tur också att jag mår lite bättre. Omväxling förnöjer.

Teknisk knockout...

Rummen är ljudisolerade, nästan störande för folk som oss som bor mitt i staden.

Besök av en f.d. arbetskamrat

Slumpen styr våra liv. Vi hade försäljning på en dator, fick många svar. När klubban slogs kontaktade köparen mig för han ville hämta den själv. När det ringde på dörren och jag öppnade visade det sig att det var en gammal arbetskamrat och namne. Visst var det slumpen! Över en kopp kaffe och en fastlagsbulle pratade vi gamla minnen. Hm, sist vi sågs var 2003, alltså 18 år sedan...

Om min vardag just nu

Tja, så här tillbringar jag 90% av tiden. Efter dos 8 i måndags var det ok tills fredag då jag drabbades av en enorm trötthet. Inget är roligt, bara en ständig väntan på att dagen ska gå. Enda trösten är att det idag är 50 dagar kvar av cytostatikabehandlingen...och jag är iaf hemma hos Marianne!

iPad har varit en trogen tjänare senaste 6 månaderna!

Ahhhh...

Sveriges bäste fotvårdare in action!

Prata om spa!

Intravenöst på onkologen...

Pga låga natriumvärde får jag natrium i dropp idag. Kom hit vid 08.00-tiden och lär inte få komma hem från cirka 17.00. Men jag mår lite bättre idag och tycker mig ana målsnöret i mars månad. Nu återstår fyra omgångar av cytostatikan...och visst börjar dagarna bli lite ljusare nu?

Cytostatika IIX

Munskydd obligatoriskt! Mår inte alls bra, därför händer inget på bloggen. Återkommer när det bättrat sig!

Fotvård

En av biverkningarna med cytostatika är extremt torr hud, speciellt tår och fingrar, eftersom gifterna hämmar cellnybildningen i huden. Marianne har tagit på sig rollen att sköta detta och det filas och smörjes varje dag. Mina fötter har aldig varit i bättre skick än nu!

För övrigt är det ett mycket enformigt liv just nu, det är inte lätt att variera tillvaron som man är van vid, men vi har börjat göra lite längre promenader igen, igår gick vi åtta kilometer. När alla behandlingar och operationer är klara ska det bli underbart att träna upp kroppen på nytt, jag väger just nu bara 60 kg och följaktligen har jag tappat cirka 14 kg. Själv tycker jag inte att det syns speciellt , men det känns, musklerna är svaga och finmotoriken obefintlig och min hållning blir därefter. ”Sträck på dig” får jag höra ibland men det är lättare sagt en gjort. Förmodligen påminner jag för tillfället som en blandning av ”Gollum” och ”Ringaren i Notre-Dame”!

Händelselös vecka

Därför har det inte blivit skrivit på bloggen på länge. Jag ska få min åttonde av totalt 12 cellgiftsbehandlingar på måndag. Man kan snart börja ana slutet (på behandlingen!). Det har varit mycket tuffare än jag kunde ana och för var gång blir det värre och värre. Men det är ju gifter man utsätts för! Och inte blir det bättre av dessa Coronatider där man inte kan träffa släkt och vännner. Håret har slutat växa och muststachen tynar bort, men det kan man ju leva med. Återkommer när det händer något.

En titt i backspegeln

Jag tittar mycket på gamla bilder nu när man knappt kan göra någonting. Hittade denna bild från en cykelsemester i Danmark 2008 och blev varm i hjärtat. Man ska ju inte leva i det förgågna men ibland känns det som man har framtiden bakom sig...

Jag måste också nämna några ord om min behandling. Den sjunde omgången av cytostatika var det tuffaste hitintills. Det verkar som det blir värre för var gång. Jag är alldeles flådd i mun och svalg, sover väldigt dåligt och känner mig allmänt rastlös och yr. Måtte detta helvete snart ta slut!
 

Ny tavla!

Den här fina förstoringen har jag fått av min dotter Lotta. Bilden hon tagit är från Risens naturskyddsområde och tagen en disig morgon. Mycket fin! Tusen Tack!

Cytostatika VII

Och därmed är det 5 omgångar kvar. Det har blivit en veckas försjutning på kommande behandlingar så sista behandlingen blir 16 mars. Inte så långt borta nu...😃