Jag mår ganska bra!

De två senaste dagarna har jag faktiskt mått lite bättre och fått tillbaka min aptit. Jag har fått en veckas respit från cytostatikan och det känns väldigt bra. Däremot har huden börjat bli väldigt irriterad, det är dock inget som besvärar mig. På måndag är det dags igen, kur 9 av 12, så i slutet på mars är behandlingen över vad beträffar cellgiftsbehandlingen.

Mitt andra hem

Egentligen skulle jag komma hem idag men det blev ändrat tills imorgon. Jag har varit på onkologen så många gånger att de flesta i personalen känner igen mig. Personalen här är helt underbara och man får all den hjälp man kan önska sig. Idag har jag varit på MR-röntgen av hjärnan för att utesluta proppar eller blödningar men något sådant fanns som väl är inte. Det blev ingen cytostatika idag, man skjuter fram den en vecka. 

Vid samtliga tillfällen jag varit här har jag fått detta enkelrum och det känns väldigt bra. Här finns allt man kan önska sig, fast borta bra men hemma bäst...

Troligtvis hemgång imorgon

Är betydligt bättre nu. Imorgon ska jag få cytostatika 9/12. Mina blodvärden har stabiliserats, jag har aptit igen, så det är möjligt att jag får åka hem imorgon om blodvärdena normaliserats. 

Onkologen än en gång

Igår drabbades jag av ett förvirringstillstånd, jag var inte mig själv. Anledningen till detta var troligvis att jag sovit väldigt dåligt de senaste veckorna samt själva cellgiftsbehandlingen

Ovan kost för mig...

”Bunker ovan jord”

Det var Leif första reaktion...

Vårt hus i Kronprinsen håller på att totalrenoveras. Vi har levt i ett ständigt buller, ibland fungerar inte vattnet och elen går och kommer. Det ska bli skönt när detta är över!

Disputation - Joseph Bugeja (vår inneboende)

Han har bott hos oss i snart fem år och det blir med saknad för vår del att han åker hem till Malta. Han disputerar kring risker och nyttan av IOT.

Färdkost för tre dagar!

Temperance

Man blir nostalgisk. Papperstidningar i all ära, men visst är det behändigare med de digitala? 

Bästa bordet, korsningen Engelbrektsg-Grynbodg

Ombyggd innergård

Stora sköna sängar med duntäcke och dunkuddar.

Fin utsikt

Härlig utsikt från vår balkong när vi var i Las Palmas 2017 alltså...

Portförbjudna i vårt eget hus

Pga asbetssanering på vårt våningsplan har hyresvärlden bokat in oss på hotell tillfälligt. Vi bor på Temperance mitt i stan, inte helt fel, middag och frukost ingår. Tur också att jag mår lite bättre. Omväxling förnöjer.

Teknisk knockout...

Rummen är ljudisolerade, nästan störande för folk som oss som bor mitt i staden.

Besök av en f.d. arbetskamrat

Slumpen styr våra liv. Vi hade försäljning på en dator, fick många svar. När klubban slogs kontaktade köparen mig för han ville hämta den själv. När det ringde på dörren och jag öppnade visade det sig att det var en gammal arbetskamrat och namne. Visst var det slumpen! Över en kopp kaffe och en fastlagsbulle pratade vi gamla minnen. Hm, sist vi sågs var 2003, alltså 18 år sedan...

Om min vardag just nu

Tja, så här tillbringar jag 90% av tiden. Efter dos 8 i måndags var det ok tills fredag då jag drabbades av en enorm trötthet. Inget är roligt, bara en ständig väntan på att dagen ska gå. Enda trösten är att det idag är 50 dagar kvar av cytostatikabehandlingen...och jag är iaf hemma hos Marianne!

iPad har varit en trogen tjänare senaste 6 månaderna!

Ahhhh...

Sveriges bäste fotvårdare in action!

Prata om spa!

Intravenöst på onkologen...

Pga låga natriumvärde får jag natrium i dropp idag. Kom hit vid 08.00-tiden och lär inte få komma hem från cirka 17.00. Men jag mår lite bättre idag och tycker mig ana målsnöret i mars månad. Nu återstår fyra omgångar av cytostatikan...och visst börjar dagarna bli lite ljusare nu?

Cytostatika IIX

Munskydd obligatoriskt! Mår inte alls bra, därför händer inget på bloggen. Återkommer när det bättrat sig!

Fotvård

En av biverkningarna med cytostatika är extremt torr hud, speciellt tår och fingrar, eftersom gifterna hämmar cellnybildningen i huden. Marianne har tagit på sig rollen att sköta detta och det filas och smörjes varje dag. Mina fötter har aldig varit i bättre skick än nu!

För övrigt är det ett mycket enformigt liv just nu, det är inte lätt att variera tillvaron som man är van vid, men vi har börjat göra lite längre promenader igen, igår gick vi åtta kilometer. När alla behandlingar och operationer är klara ska det bli underbart att träna upp kroppen på nytt, jag väger just nu bara 60 kg och följaktligen har jag tappat cirka 14 kg. Själv tycker jag inte att det syns speciellt , men det känns, musklerna är svaga och finmotoriken obefintlig och min hållning blir därefter. ”Sträck på dig” får jag höra ibland men det är lättare sagt en gjort. Förmodligen påminner jag för tillfället som en blandning av ”Gollum” och ”Ringaren i Notre-Dame”!

Händelselös vecka

Därför har det inte blivit skrivit på bloggen på länge. Jag ska få min åttonde av totalt 12 cellgiftsbehandlingar på måndag. Man kan snart börja ana slutet (på behandlingen!). Det har varit mycket tuffare än jag kunde ana och för var gång blir det värre och värre. Men det är ju gifter man utsätts för! Och inte blir det bättre av dessa Coronatider där man inte kan träffa släkt och vännner. Håret har slutat växa och muststachen tynar bort, men det kan man ju leva med. Återkommer när det händer något.

En titt i backspegeln

Jag tittar mycket på gamla bilder nu när man knappt kan göra någonting. Hittade denna bild från en cykelsemester i Danmark 2008 och blev varm i hjärtat. Man ska ju inte leva i det förgågna men ibland känns det som man har framtiden bakom sig...

Jag måste också nämna några ord om min behandling. Den sjunde omgången av cytostatika var det tuffaste hitintills. Det verkar som det blir värre för var gång. Jag är alldeles flådd i mun och svalg, sover väldigt dåligt och känner mig allmänt rastlös och yr. Måtte detta helvete snart ta slut!
 

Ny tavla!

Den här fina förstoringen har jag fått av min dotter Lotta. Bilden hon tagit är från Risens naturskyddsområde och tagen en disig morgon. Mycket fin! Tusen Tack!

Cytostatika VII

Och därmed är det 5 omgångar kvar. Det har blivit en veckas förskjutning på kommande behandlingar så sista behandlingen blir 16 mars. Inte så långt borta nu...😃

Om min kära hustru ❤️

Man glömmer lätt hur Marianne har påverkats av det senaste halvåret. Det är en enorm omställning för henne också men hon har gjort det med bravur. Utan henne hade det varit mycket svårt. Man kan säga att hon både blivit min sköterska och bollplank när man behöver prata av sig. Äkta kärlek efter snart 49 års förhållande! Vi båda längtar efter sommar och tillfrisknande samt att Coronpandemin ska ebba ut så vi kan göra våra utflykter med sommarbiljetten på Skånetrafiken igen. Det var väldigt skönt att komma hem igen efter bara några timmar på onkologen, allt är som ”vanligt” igen!

Dags igen....

Jag var vädigt yr i morse och kunde varken resa mig eller sitta upp. Till slut ringde vi efter ambulans som tog mig direkt till onkologen, till och med ett enkelrum! Nu har man tagit prover och jag har tidigare haft problem med kaliumhalten som varit låg. Misstänker det är samma sak nu och isåfall får jag kalium genom dropp och borde repa mig ganska snart. Vi får väl se...är trots allt ganska optimistisk. Kommer nog hem idag igen! Mina prover krävde inget drop! 🙏😁

Nyårsdag på Indian Haweli

 

Ett nytt och fräscht år!

Restaurang Malous helgmeny

Året 2020...

Ett år jag inte vill se tillbaka på...

Ser ni den långa kön?

Systembolaget...

Hemma igen!

Efter bara en natt på onkologen är jag åter i hemmet, nu med kaliumtabletter. Cellgiftsbehandlingen i måndags fick skjutas fram till nästa tisdag.

Tillfälligt bakslag

Hamnade på akuten i söndags på grund av låga kaliumhalter vid provtagningen i fredags. Efter några stökiga timmar där hamnade jag till slut på lugna onkologen. Oklart hur länge detta tar men man är tydligen orolig för njursvikt och/eller hjärtarytmier. Men jag känner mig frisk och pigg! Men man har ställt in måndagens cellgiftsbehandling, vilket inom parantes sagt, kan vara rätt skönt efter tre månaders giftplågor!

Transport i de oändliga kulvertarna

Äntligen på behagliga onkologen! Här fick jag till slut mat och dryck, sparrissoppa och knäckebrödsmackor med smaklös ost (Billesholm? 😏)

Mitt ”vardagsrum”. Här intages måltiderna med utsikt över Jan Waldenströmsgata. Dagens rätt var fiskgryta med potatismos, inte alls så tokigt. Ligger på ett 2-bäddsrum med en medpatient som är på samma våglängd som jag; pratar, men pratar inte för mycket. Objektivt sett kan man inte ha det bättre, man borde nästan skämmas som har hemlängtan!