Tja, så här tillbringar jag 90% av tiden. Efter dos 8 i måndags var det ok tills fredag då jag drabbades av en enorm trötthet. Inget är roligt, bara en ständig väntan på att dagen ska gå. Enda trösten är att det idag är 50 dagar kvar av cytostatikabehandlingen...och jag är iaf hemma hos Marianne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar