
Naturligtvis!
För en tvååring är ett år hälften av livet man levt. För mig är ett år bara 1/55 av det. Det är ju ren och enkel matematik...allting är ju relativt!
I morgon skall jag träffa tre gamla arbetskamrater som jag lärde känna i början på 70-talet. En av dem blev min bäste vän. Nummer två, som initierat träffen, har jag träffat sporadiskt men vem är den tredje?
Spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar