
Alltid glada miner hos Gustaf och Gunnel

Ta nu inte fler bilder...

Skål för något riktigt stort!

Endast en mor kan skratta så åt mina dåliga skämt
Spontana egocentriska bilder från vardagen, ibland skickade direkt till bloggen från iPhonen samt texter direkt från hjärtat, därför varierar kvaliteten på bilderna ibland och likaledes texterna!
Marianne tycks var den som var mest skrämd av berg-och-dalbanan som inom parantes ursprungligen kommer ifrån Malmö och Baltiska utställningen 1914. Sommaren går mot sitt slut och idag är det precis fyra månader till julafton. Det var väldigt roligt att besöka Tivoli idag även om det var mycket blåsigt. Men mycket återstår att uppleva av vår semester, detta var bara tredje dagen.
Idag, tisdag, blåste det en hel del vilket syntes tydligt över sundet.
En rolig gammal bil utanför Akvariepiraten på Nobelvägen. Vad gjorde vi där? Jo, jag har planer på att skaffa ett nytt akvarium med korallfiskar. Blir det aktuellt ska jag ha ett 500-liters saltvattensakvarium med endast 4-5 fiskar. Ett projekt för år 2011.
När vi var ute och promenerade gick vi in och tittade på det, minst sagt, pittoreska och udda koloniområdet Zenith som ligger lite i skymundan vid Nobelvägen.
Hästhagens idrottsplats ska ju snart rivas och förvandlas, se denna länk. Jag kanske ska rikta webkameran hit de närmsta åren...
Vicket elände! Skyfallet i lördags gjorde att våra hissar slutade att fungera under söndagen, det blev till att gå upp och ner för 21 våningar ett antal gånger p.g.a översvämning i hisstrummorna. Sett ur en positiv synvinkel får man extra motion.
Hemma hos Kurt i Luleå kunde jag inte låta bli att dokumentera hans, minst sagt, väl använda resväska. Han är nu 86 år och, tro det eller ej, men den 15 augusti ska han åka till Bangkok själv. Jag känner ingen som är så berest, han har ju tillbringat större delen av sitt liv i Stilla Havet som fartygselektriker. Nya Guinea, Cook Islands, Japan, Kina, Samoa, Australien mm är vardagsmat för honom. Det är många spännande berättelser han delat med sig till mig och Marianne när vi har träffats under ett antal möten på Rarotonga, Cook Islands. Vi är stolta och tacksamma att ha fått lära känna honom. Vi träffades första gången på Rarotonga 1997.
Men ålder tar ut sin rätt; han går väldigt dåligt och har även drabbats av Parkinsons sjukdom.
Tyvärr gick tiden väldigt fort men en fika hann vi med på det fyra timmar vi tillbringade i Luleå.