Knut, min far

Idag är det precis 30 år sedan han dog, 61 år gammal. Knut var den socialaste människa jag känt, pratade aldrig illa om andra och hade alltid tid att lyssna på folk. Jag tror att krigsåren 1940-45, då han låg i beredskap i Dalarna, präglade honom mycket. Han fick lära sig leva i grupp under enkla och ibland bistra förhållanden, det fanns inte utrymme för att förverkliga sig själv. Han stortrivdes i sitt arbete som polis omgiven av kollegor som gärna lyssnade på Knuts historier, som var många.

Knut till höger, Dalarna 1945

Limhamns kyrkogård idag