lördag, september 12, 2020

Trötthet och tomhet

 Nu har jag varit hemma fem dagar. Det som dominerar är en enorm trötthet, allting känns väldigt jobbigt. Förhoppningsvis är det övergående men det är lite tröst just nu. Det finns säkert en stor psykologisk faktor med i spelet, känslan av att inget är roligt gnager genom dagarna. På onsdag ska jag på återbesök hos min kirurg och då får jag förhoppningsvis lite större klarhet i mitt tillstånd.

Jag tycker inte om att skriva så här negativt, men det är så jag känner. 😌😒

tisdag, september 08, 2020

Hemma!

Äntligen hemma! Utrustad med ett halvt apotek för 1500:- och mängder av tidsbokningar hos kirurger, stomiskötersker, vårdcentraler m.m. ska jag försöka återgå till ett mer normalt liv. Men tiden läker alla sår!

måndag, september 07, 2020

Hemgång!

Idag blir jag hemskickad, trots allt. Efter en månad ska det bli skönt att komma hem och borsta tänderna...och få avlägsnat röret i skallen! 😁

Skämt åsido, så här ser jag ut just nu. Det som ser ut som en navel är ett dränage. Suturerna skall tas av vårdcentralen inom några dagar. Jag känner mig något så när säker på att sköta stomin, är mer osäker på sårförbanden om det börjar läcka. Men hemgång är defenitivt inte frisk och vägen dit blir ganska lång. Vad var det Churchill sade ”this is not the end” etc.

söndag, september 06, 2020

Om helgen...

Här sitter jag och väntar på taxi på väg till kirurgen efter en helg hemma. Den blev inte vad jag väntade mig, mådde inte alls bra, till och med skönt att komma tillbaka där man får all hjälp som tänkas kan. Stackars Marianne får ta en stor del av min frustration. Men jag ger inte upp, det blir nog bättre i veckan! 🤗