Så här minns vi Gun-Marie när hon mådde som bäst trots sina handikapp. Bilden är tagen i februari 2007 i samband med att firade hennes 70-års dag på restaurang Los Arcos.
Idag blev Gun-Marie begravd under mycket värdiga former, präglat av musik, sång och blommor. Efter den fina akten hade vi en minnesmåltid på Öresundspaviljongen (Eg. Restaurang Ribersborg) som var Guns favoritställe. Släktingar och bekanta som inte träffats på flera år fick en trevlig och behövlig pratstund. Imorgon tänker jag cykla ner till kapellet för att fotografera blommorna. Tack till alla er som hedrade Gun-Marie på olika sätt!Avskedsmelodin på begravningsakten blev "Tystnaden tätnar" som Monica Zetterlund sjunger som ingen annan. Text och musik av Mikael Wiehe
"Glöden har falnat
vågorna lagt sig
stormarna har tagit slut
Ingenting som når mig nu
Ingenting kan nå mig nu
Blodet har kallnat
kropparna stelnat
minnena har suddats ut
Ingenting som rör mig nu
Ingenting berör mig nu
Jag trodde en gång
du skulle kunna slå mig fri
Jag trodde en gång
jag skulle kunna ge dig liv
Jag trodde en gång
vi skulle kunna ta oss ut
Jag trodde en gång
att tunneln skulle ha ett slut
Skymningen faller
tystnaden tätnar
drömmarna har gått itu
Ingenting som når mig nu
Ingenting kan nå mig nu"
Slutligen blev det ett något humoristiskt inslag efter måltiden på restaurangen; jag rusade iväg med min mor när färdtjänstbilen kom och smet helt sonika från den icke helt billiga notan. Men jag är stamgäst och saken ordnade sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar