Diabilder

Nu är jag på bättringsvägen. Passade på att rota i skåpen, tänk så enormt många diabilder det blivit med åren. Jag började fotografera 1959 och fortsatte fram till och med 2005, sedan har det bara blivit digitalbilder. Men det är något visst med att ta fram projektorn, filmduken och släcka belysningen. Man koncentrerar sig helt ostörd på själva bilden.

Men som Dylan skaldade; the times the are a-changing.

I söndags gjorde jag något som jag inte gjort på evigheter. Jag tittade på Vasaloppet! Normalt sätt föredrar jag att idrotta själv men eftersom jag är sjuk fick det bli ett substitut. Det var inspirerande att se. Som ung åkte jag ganska mycket på längden, men det var på den tiden då det brukade vara snö i Skåne.

Men som Dylan skaldade; the times the are a-changing.

Vinnare

Från sjukbäddan meddelas härmed att Ingrid blev först att svara rätt. Vinst kommer med "internposten"! Rätta svaret var restaurang Boklunden , utanför Torna-Hällestad.

Visserligen fanns en vinnare till men han avstod ädelt nog vinsten pga jäv får vi väl säga. Jag tänker i fortsättningen presentera fler kluriga var-är-det-bilder.

Längtar ut i friska luften, har nu varit instängd här i lägenheten i snart en vecka. Men jag tycker att jag börjar känna mig lite bättre.

Tävling

I brist på vettigare sysselsättning utlyser jag härmed en liten tävling.

Ni som känner mig och Marianne vet att vi ofta går ut på restaurang med min mor och Gun. Under de fyra år som gått sedan Gun blev påkörd har vi avverkat en hel del ställen. Här ser ni ett lite ovanligare ställe vi besökte i somras. Är det någon som kan gissa var det är? Den enda ledtråd ni får är att det är inom en radie av en halvtimmes färdtjänsttur från Malmö. Den som först gissar rätt belönas med en överraskning. Min mor får inte deltaga i tävlingen!

Fortsatt sjuk

Usch, vad jag tycker illa om att bara ligga här till ingen nytta. För er som är medicinskt kunniga kan jag dock meddela att jag kommit in i sekretionfasen, dvs snoret rinner och jag hostar upp slem. Intressant va....

Hur som helst så vågar jag varken träffa min mor, Gunmarie eller herr KO i helgen. Nej, jag får snällt ligga här och hoppas på några uppmuntrande mail från några eventuellt medlidande människor.